Hoppa till innehåll

Den svenska modellen

I Sverige har vi ett unikt sätt att styra över löner och andra arbetsvillkor på arbetsmarknaden. Det var det så kallade Saltjöbadsavtalet från 1938 som lade grunden för den svenska modellen.

Den svenska modellen innebär att det är arbetsmarknadens parter som gemensamt förhandlar om vad som gäller på arbetsmarknaden - detta innebär att arbetarrörelsens starkaste parter (Socialdemokraterna och LO) tillsammans med Svenskt Näringsliv gör upp om hur den ekonomiska politiken i landet skall bedrivas. Det här betyder alltså att  Installatörsföretagen och våra fackliga motparter tillsammans är med och sätter spelreglerna på arbetsmarknaden i Sverige.  

På vissa områden finns lagstiftning som parterna kan bygga vidare på, men på många områden finns bara reglerna som parterna förhandlat fram i kollektivavtal.  

Det som är bra med den svenska modellen är att reglerna kan anpassas utifrån olika branscher på arbetsmarknaden. Branscherna ser olika ut, vilket blir tydligt om man jämför vård- och omsorg och byggbranschen som exempel. Skillnader blir tydliga både när det gäller hur och när man behöver arbeta, men även när det gäller arbetsmiljö etc. Därför krävs olika regler för att olika branscher ska fungera så bra som möjligt.